NorWays - The art of not thinking
OM
I över fem år har vi skrivit om Norge, Oslo och saker som vi (svenskar) tycker är lite ”rart” med Norge, de små kulturskillnaderna som gör att vi faktiskt är två olika länder även om vi egentligen tycker att norska är en skojig svensk dialekt.Norrmän är lata har jag hört i alla år jag har varit här. 4 år har det blivit nu. Svenskar är service, pålitliga och har inte något emot att jobba lite längre än till kl 13 en fredag eftermiddag. Vi svenskar har ett väldigt bra rykte i Norge. Vi tar jobben som norrmännen inte vill ha men vi tar också många jobb som norrmännen vill ha. Varför bör vi nöja oss med mindre än det bästa?
Många av oss blågula som kommer över gränsen är av den rastlösa - ambitiösa typen som vill någonting. Framförallt vill många någonstans - ut och resa, se världen, växa upp och skaffa sig erfarenheter. Det tycker vi är bra och helt rätt. Jag har gjort den resan själv men tog inte vändan via Norge före jag tog resan ut i världen. På min tid, där jag kommer ifrån fanns det jobb i Sverige.
I Norge finns det jobb. Det har det inte varit någon bristvara på det sista 5-6 åren. Det finns alla typer av jobb. Har du en utbildning eller erfarenhet så behöver du inte köra truck eller jobba på IKEA om du inte vill. I Norge kan man mycket lättare än i Sverige hitta ett jobb som matchar sin utbildning eller sin erfarenhet och vägen upp på karriärstegen är mycket kortare och snabbare i Norge.
Oslo är en härlig liten stad att bo i. Efter fyra år så hittar jag fortfarande nya guldkorn i staden. Jag irriteras fortfarande över kollektivtrafiken, det illa planerade vägnätet som inte har blivit underhållet sen Vegard Ulvang och Bjørn Dæhlie bröt den svenska dominansen i skidspåren på tidigt 90-tal. - Ja, jag kommer ihåg 90-talet. Inte så mycket att komma ihåg förutom VM-94 och OS i Lillehammer men ändå.
Här är inte svenska killar speciellt populära. Tur att vi är i Norge. Här är vi sååå heta, tjänar bra pengar och kan bjuda brudarna på en kaffe latte.
