NorWays - The art of not thinking
OM
I över fem år har vi skrivit om Norge, Oslo och saker som vi (svenskar) tycker är lite ”rart” med Norge, de små kulturskillnaderna som gör att vi faktiskt är två olika länder även om vi egentligen tycker att norska är en skojig svensk dialekt.
Då sitter man här backstage i TV2-huset på Nydalen och tittar på inspelningen av the Voice. I Sverige är det ju kändisar som Petter och Uggla som är domare, här i Norge har vi gubbar i glasögon som ser riktigt uttråkade ut och en blond brud som pratar rolig norska. Med en chipspåse, en cola (alltid cola i Norge) och kaffe på väg så har vi det rätt bra ändå måste jag säga, även fast domarna ser rätt trötta ut.
Upplägget är en form av duett-duell där två deltagare sjunger med varandra fast ändå emot varandra, därav duell-duett. Först ut var Alexander och en långhårig snubbe. Alex hade en riktigt skön röst och var en av de bättre för kvällen. När det var dags Drew och Ida blev jag serlöst orolig för norsk musik. Drew, med sin lite annorlunda men fascinerande röst, höll på att få åka hem medan Ida, utan engelskt uttal och scennärvaro men visserligen bra röst, skulle få stanna kvar. Musik-Norge insåg vad som höll på att hända och valde att skicka hem Ida, vilket för mig var ett solklart val.
Efter att kaffet var uppdrucket och chipsen slut begav vi oss hemåt med 37-bussen. Mer om hur man åker den bussen en annan gång. Konklusionen är i vilket fall; att jag inte är särskilt förvånad över att jag knappt lyssnar på norskproducerad musik…
